Jag kom hem från sjukhuset för ungefär en halvtimme sen. Älskling bröt nämligen foten under sin match idag. Han spelar amerikansk fotboll och då blir det lite väl hårt ibland. Så dom senaste fyra timmarna har jag suttit vid honom och hållit honom sällskap.

När mamma ringde och sa vad som hade hänt hade jag varit och badat med Sofie och Malin i Siggefora och såklart fanns det ingen mottagning där. Alex mamma hade försökt ringt mig flera gånger utan att nå mig men så fort jag åkte därifrån och fick mottagning så ringde mamma och berättade. Det vart raka vägen till akuten där min lilla sjukling låg och hade ont.

Det kan vara det svåraste som finns när den man älskar har så ont och inte kan göra något. När man inte vet vad man ska göra för att det ska bli lite bättre.

Imorgon
Runt halv elva ska jag träffa Malin på stan för att införskaffa lite nya kläder till avslutningen. Sen ska jag få kortisonspruta i foten vid halv ett. Efter blir det raka vägen upp till alexander för att se hur han mår. Förhoppningsvis opereras han imorgon och då vill jag vara där när han kommer tillbaka.

Vi som hade planerat hela sommarlovet och han som skulle jobba. Nu blir ingenting av inom dom närmaste sex veckorna.